Fionas Väderrapport

  Så stod jag hemma framför spegeln och grät i x antal timmar innan jag kunde med att ta mig utanför dörren. Igen.

  -Grät för att jag ser en heffaklump, en barbapappa som tittar tillbaka på mig i spegeln.

  Urk.

Tar mig till slut ut ändå, för att kunna ta mig till gymmet, så klart.
Jag vill ju inte dö (?) idag, här hemma, dränkt i min egen tjockångest utan att ens ha tränat mina timmar på gymmet.

Den här sagan tar inte slut. och skulle den mot alla odds göra det, så är det inget lycklig slut som väntar.
Det är min uppfattning.

Jag har varit sjuk i ungefär sju år. Anorexia Nervosa är min  finklingande diagnos.

Haha. Det var det jag tänkte när en vän först nämnde det för mig. Jag skrattade, för att det lät så patetiskt. För att... Jag aldrig har varit den som var kandidat till en sjukdom som denna. Jag var den som "hjälpte" min bästis komma ur helvetet innan jag själv hamnade där. Jag är en stark tjej, en duktig tjej, med drömmar och ambitioner som inte skulle låta sig trampas på, som inte skulle ge upp för någon eller något, som... Som skulle klara precis vad som helst som jag tog mig an.

Jag tog mig an Anorexin.